liarliarburnonfire.blogg.se

 

Kapitel 1

 

Vi var hemma hos mig. Li stod och lockade håret, det fick henne att se mycket äldre ut. Vi hade sommar jobbat hel sommaren och hade fått ihop mycket pengar att handla för. Vi hade köpt flera par högklackade skor och massa annat som fick oss att se allmänt äldre ut. Jag ska vara ärlig, ja vi hade köpt lite push-up bh:ar också..

 

Nezzi’s hår hade vi satt upp i en hög slät toffs och mitt… Ja det plattade vi, men så lockitg som det var så skulle det snart skruva sig igen.  Jag tog på mig ett par tighta jeans och en svart halvt genomskinlig blus. Li hade också jeans som var skarpt svarta och ett vitt linne med en halv grå skin jacka. Nezzi tog på sig ett blått lite urringat linne och ett par jeans. Vi hade varit på make-up store och blivit sminkade innan. Allt var perfekt, vi hade förvandlats från 14 till 16/17 år på nåra timmar! Vi skulle inte lyckas förmodligen, men det var värt ett försök. Nezzi’s mamma hade bokat buss biljetter till oss så bussen gick klockan 2, klockan var ett och vi började få bråttom till bussen. Den gick vid resecentrum och det tog bara nåra minuter att åka dit med stats bussen. Buss resan till Stockholm skulle ta ca tre timmar. Alltså var vi framme vid 5… Vi hade gått om tid att komma till hotellet och bara ta det lugnt. Konserten var inte förens imorgon, och sen hade dom signering på lördagen.

 

-          Vi måste åka nu! Sa Li som just lockat klart håret.

-          Ja jag är klar. Svarade Nezzi.

 

Vi tog våra små resväskor och började gå mot busshålls platsen. Vi var extremt nervösa och pratade inte med varnadra förens vi gått på bussen vid resecentrum och hittat våra platser.  Nezzi och Li satt bredvid varandra och jag på andra sidan gången. Precis innan vi skulle åka gick chauffören runt i bussen och skulle kolla biljetter. Det första ’’bra’’ tecknet’’  var att han bad om legg när han såg att vi hade minderåriga biljetter.  Vi visade honom snabbt och sen åkte vi. Vi släppte nervositeten och började fantisera högt om hur bra allt skulle gå. Hur vi skulle träffa killarna och nån skulle bli hopplöst förälskad i nån av oss. Det pirrade i magen när nån sa Namnet. Namnet Harry. Jag var så kär i honom, det fans inte ord för det.  Jag fastnade i min egen lilla värld. Och Li och Nezzi pratade vidare.  Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på. Det här var helt sjukt. Då slog det mig. Jag drog upp min handväska och öppnade det lilla facket. Jag drog upp det, det ’’falska’’ legget.

 

-          Vad, är, det, där?! Sa Li och såg ut som hon skulle smälla av.

-          Kommer ni ihåg min kusin som bor i Norrköping? Hon som är så lik mig? Frågade jag.

-          Aa, vadå? Sa Nezzi.

-          Hon bytte legg av nån anledning, och jag vet inte hur hon lyckades få behålla det gamla legget i alla fall, men nu har jag det. Jag menar det är ju inte omöjligt att vi måste in nånstans där man måste va arton?

-          Du är sjuk… Sa Nezzi. Li rodnade totalt och vi tittade undrande på henne.

-          Jag tänkte faktiskt också på det… Sa hon tyst och tog upp ett legg ur sin väska.

-          WHAT?! Skrek Nezzi och hela bussen vände sig om och tittadepå oss.

-          Det är min systers. Jag tog det… Sa hon tyst.

Nezzi  slog sig för pannan och skakade på huvet.

-          Jag då, ska jag sitta hemma och glo när ni går på roliga saker?!

-          Men du och jag är ju jätte lika Nezzi, du får låna det här nån gång. Sa jag.

Hon nöjde sig halvt med det svaret men surade lite. Bussresan gick rätt snabbt när jag satt på mig mina hörlurar. 

-          MAJA?! Skrek Nezzi i mitt öra och jag vaknade med ett ryck.

-          Vi är framme. Det är nu det börjar. Sa hon.

Jag log. Det var dags. Dags att lyckas.